Schleeten…
Tjena!
Är för tillfället mitt uppe i en så kallad “återhämtningsvecka”. Extremt välbehövlig bör tilläggas.
I slutet av förra veckan avslutade jag ett tufft 12-dagarsblock med träning. Det inleddes med en vecka där tuffa A3+ intervaller var prio ett. Efter en vecka med sju st A3+ pass blev det avfärd mot Bruksvallarna för säsongens första snöläger, som inbjuden gäst till B-landslaget. Hade planerat in en lågintensiv vecka med mycket träningstimmar, men när vi anlände till hotellet söndagkväll möttes vi av beskedet att landslagsledningen planerat in två race, det första racet var dessutom på lägrets första dag. Det är tufft att vara skidåkare 
Med ett antal enheter för högt laktat i benen plågade jag mig igenom första racet. Givetvis med fiaskoresultat. Det andra racet gick av stapeln på torsdagen och bestod av skejt 50min ihållande “tröskel” med gemensam start. Eller som jag föredrar att kalla det: Ett masstartsrace! 
Detta race gick bättre då jag fått några dagar med lugna (enligt Fidde, EXTREMT lugna) distanspass att skölja igenom benen på. Marcus Hellner dominerade för övrigt fullständigt “tröskelracet”. Lekstuga är väl ett annat ord man skulle kunna använda.
Efter det racet kunde jag räkna in mitt nionde A3+ pass på elva dagar…. därav återhämtningsveckan.
Lägret präglades även av Pingis med Robin Norum, Breaking Benjamin på högtalarna och allmänt låg och barnslig nivå på humorn. Precis som ska vara på läger!
Har idag kört skidgång med Gunnar på Frösön. Han såg stark ut kan jag avslöja! Även då vi igår gymmade tillsammans i bar överkropp.
Efter lunch besökte jag massör Fredrik Rensbo som fick massakera mina ben i en timme. Han körde även lite laser på vaderna. Förhoppningsvis medför denna vecka att jag är pigg på söndag när jag åter drar till Bruksvallarna på ett veckolångt snöläger, denna gång med Åsarna IK!
/Tiio
Fötterna - En otroligt vital del!
Hej!
Dessa fötter, man tycker att man bara att dom är där och man stoppar ner dom i skor och pjäxor och kör på. Verkligheten har dock hunnit ikapp mig nu (igen 
) Opererade min högra tå igen för andra gången på ett halvår nu idag. Det är dock inte riktigt så dramatiskt som det låter, jag hoppas att kunna stoppa ner foten i en pjäxa om max en vecka. Nytt läger med U-laget om 9 dagar så det är verkligen deadline.
Sitter med foten uppe på skrivbordet nu och känner att bedövningen börjar släppa och det gör mer och mer ont. Så ett tips till alla: Ta hand om era fötter! man tycker att dom alltid funkar, men krånglar det märker man vad viktiga dom är.
Ha de kung i snö och kyla som börjar inta Jämtland. //Fidde
Fredrik på läger i Vetlanda
Hemma igen efter läger i Bruksvallarna
Första “snö”lägret avklarat i snösäkra Bruksvallarna. De första dagarna var det nästan vår känslor som väderet gav! Kläppenvägen höll sig fin med något isiga klassik spår men helt acceptabelt. De sista dagarna gick det även att åka på konstsnö spåret vilket är riktigt brett och fint, återstår bara att folk ska fatta vilken sida man åker på….
Så nu blir jag hemma en vecka sedan ner igen till bruks för ett nytt läger.
MvH
Gunnar
Nu börjar det närma sig…
Hej på er alla!
Som rubriken löd “Nu börjar det närma sig” på allvar, prick 30 dagar kvar till premiären. Hösten känns kortare och kortare för varje år. Men det har dock varit en av de bästa höstarna jag har haft…..förhållandevis iallafall Det har gått framåt i utveckling för varje vecka tycker jag, från att inte hängt med alls på intervallpassen till att jag nu matchar ganska bra. Körde test igår och maxtestet var inte rekord men ok, dock var mina värden helt okej, hade sänkt både pulsen och laktatet på varje beslastning vilket känns jättebra.
Nu väntar läger med U-laget i Bruks (Yipppi! för Bruks istället för Torsby) till veckan, då ska det bombas träning kan jag lova. Ska försöka få in något inlägg under veckan hur det fortlöper där, en av mina starkaste vapendragare och team-mate Tiio ska med på lägret och även A-laget ligger där, så hoppas det blir något fartpass ihop med dom, då ska de bli åka av 
Annars är det rätt lugnt. Har första tentan för året på tisdag när jag kommer hem, så det blir direkt hem till plugg efter lägret. Väntar, väntar, väntar även på min nya Iphone. Var några veckor sedan jag beställde den nu, men såg på Telias hemsida att det är 7 veckors leveranstid på dom nu, så man får väl hålla sig till tåls.
See yaaa duudes!!!
Ojalas syn på de 3 milen ute på Lidingö!
Då var det fösta men absolut inte sista lidingöloppet avklarat. Med blandade känslor. Känslan i kroppen innan var ganska bra, men redan efter 3 km in i loppet kände jag att det skulle bli en tung dag. Jag hade satt upp precis som de andra grabbarna en gräns på 2 timmar som jag ville komma under. Men när jag efter 16 km känner att benen inte längre ville samarbeta så kom tankarna om den där 2 timmars gränsen. Så mellan 16-26 km så var det en plåga för benen som knappt ville ta en fram. Men ju längre det gick så började man vänja sig med smärtan, så med ca 4 km kvar drog jag en snabb huvudräkning om vad som krävdes de sista kilometrarna för att klara 2 timmar. Det var då jag insåg att chansen fanns. Så valet blev en långspurt! Jag började plocka placering på placering och med ca 2 km kvar såg jag Gunnar strax framför mig och där stod även Furuheim och manade på oss. Med 1 km kvar så hade jag hälarna uppe i nacken och gjorde allt för att komma in under 2 och med en BRED marginal på 7 sek så klarade jag tiden
Det var en grymt rolig tävling och jag kommer absolut att göra det fler gånger, men då ska jag komma mer förberedd med lite fler löptävlingar under sommaren. Jag vill tacka Furuheim och Fidde för den grymma servicen under banan och även Anna (Furus tjej) för det perfekta boendet 300 m från mål, THANKS!
So long!
Upplevelsen av Lidingöloppet av han som inte klarade två timmar…
…men som alltså fick mest träning… 
Japp, ännu en roadtrip är avverkad. Den började med 57 mil bil och en EXTREMT tung 30 min jogg runda på fredagen. Bena som ser ut som stockar kändes som bly. Men men, bara å göra de bästa av det. Så vi ställde oss på startlinjen, för övrigt rakt bakom ett gäng snabbfotade kenyaner. ( De fick en liten lätt chock när de vände sig om och såg mig… förstår inte de…) Iaf så gick starten förvånadsvärt lugnt. Kände direkt att det var en bra dag ur formsynpunkt. Så första milen avverkades på 37:20, en behaglig fart som inte hade kostat för mycket. Sedan fick ja lite hållkänningar runt 14 km så fick stanna å gå en sväng, letande lite kottar och tittade på fåglar. Men det släppte ganska snabbt och var väldigt pigg runt 16 km så körde på hårt. Allting gick egentligen helt enligt planen tills 20 km. Började bli lite trött upp ur grönsta men inget allvarligt. Men att han som gjorde banprofilen inte hade ritat in den vägg ja sprang in i vid 25 km…. Ja va helt borta… (även sett i syner tydligen… :D) Så då var de bara att försöka att ta sig i mål. Kilometrarna blev bara längre och längre, i tid räknat iaf och vid 28,5 km kom micke förbi, den km studerade jag i 4:55 min… Lyckades dock lägga på en spurt de sista 300 m, såg nån gröning lite längre fram som ja ville förbi men de ville tydligen inte han. Se våran fajt på http://www.marathon-photos.com/scripts/event_entry.py?event=Sports%2FGKDE%2F2009%2FLidingoloppet&new_search=1&match=105
Nästa år turtola….
Att komma i mål på tiden 2:00:51, känns ändå bättre än min kamrat Jonas Byman som var retliga 7 sek från gränsen… Men om jag är nöjd med tiden. Ja och nej. Ja hade satt som mål att komma under två timmar och var ju inte så mycket över, men ja kände att det verkligen kunde ha blivit en riktigt bra tid. Så nästa år ska ja se till att bena är mer härdade till hårt underlag för ja tror de var de som hände i år, de höll helt enkelt inte för trycket. Eller som man säger i Offerdal, ja va för vek.
Men nu går vi in i ett spännande skede av hösten. Har gjort mycket rätt i sommar och ska försöka för typ.. ja ja vet inte, säg 4:e året i rad att inte bränna mig. Så på återseende!!! Vi syns i spåren!!
Samarbeidspartnere
