Sista kraftsamlingen…å summering
Till helgen bjuds det på ottfjället….Röd toppluva och badtunnor. jerry jerkas årliga succè går av stapeln på lördag. Själv så har den sista månaden varit helt bedrövlig rent resultatmässigt med gjorde ett mycket bra maxtest nu i måndags som bevisar lite den känsla ja haft hela vintern att rent VO2 är inte felet utan att det ligger ett muskulärt slitage som gör att så fort det blir för brant uppför i både skate och klassik så blir jag stum och återhämtar mig inte från detta. Men en ny säsong väntar med mycket intressanta evenemang. Saker som planeras just nu är läger i stekenjokk, MTG race, femdagars mm så sommaren bjuder på mycket roliga saker med mycket laktat. Träningsåret summeras med ca 760 timmar i träningsdagboken, lite mer än plan pga tävlingsplaneringen. Träningssommaren och hösten var den bästa jag haft någongång så varför resultaten mer eller mindre helt uteslutits har jag inget svar på. Men de har vänt för i kubb…. Nu blir det till att analysera detta år och göra förändringar. Det enda jag kan säga nu är att åtgärder har vidtagits mot problem och kommer att fokusera mer än någonsin på att lyckas säsongen 09-10
PÅ återssende efter helgen…
En pyroman ibland oss…
Snackade nyss med min vän och tillika dräng i Vålådalen, Anton Sjöholm. Han berättade att tipshuset brann igår. Detta berodde enligt honom själv inte på slarvigt utföra elarbeten han varit sysselsatt med senaste veckan, utan p g a ett par madrasser. Dessa förrädiskt självantändliga ting…
Tipshuset lyckades räddas mycket tack vare en snabb insats av hans vapendragare Jonathan Thoresson (i fortsättningen kallad Thore) som enligt uppgift var enormt delaktig i släckningsarbetet. Endast ett trapphus blev totalförstört tack vare Thores hjältelika uppoffring. Nu blir man genast väldigt snabb att hylla denna blygsamma dräng. Men ett antal frågor väcks…. Hur kunde han agera så snabbt? Varför åkte han inte i Piteå förra helgen? Som amatörpyroman vet jag att det ligger en hel del planering bakom en rejäl brasa. Anton och jag enades slutligen om att det nog är bäst om han sover med ett öga öppet inatt.
/Tiio
Pite…
Ja, nu är säsongen över i princip. Fjälltopp och Jerkas tävling är de som återstår.
De två sista helgerna har resultat mässigt gått uruselt. Stafetten var ett mysterium där jag inte stumnade efter ett varv utan mer eller mindre gick in i vägen. Söndagens femmil inte hellre den någon trevlig upplevelse. De första 20 km var jag helt slut och uppgiven. Det krampade i både armar och ben efter 25 km. Det var först på slutet av 3:e varvet när jag bestämt mig för att kliva av det gick att åka skidor vilket gjorde att man åkte i mål iaf. I helgen som var så var lördagens lopp OK. De första 4 km var bra men på sista km så fanns inte trycket och formen där vilket gjorde att jag tappade 10 sek för mycket. Söndagen blev en överaskning när man kom till slalombaken första gången…. Bara att börja saxa… Upplevede när jag testade skidorna att de satt mycket bättre men ack så fel man fick. Kroppen kändes faktiskt helt OK denna dag. Tyckte jag orkade att kämpa hela loppet… Dock försvann som sagt en halv livslängd med tid i de branta bakarna varje varv….men men…Så nu får det bli att ladda om batterierna och försöka göra ett sista kraftansamling på fjälltopp och i vålådalen. Det är trots allt skönt att avsluta säsongen hyfsat. Finns en risk att jag brände lite väll mycket krut efter jag blev bra i armen… om så var fallet så kanske vårformen kan infinnas även denna vår… men det återstår att se.
MvH
Gunnar
SM i Åsarna
I helgen var det dags för del 2 av SM. Och detta på klassisk skidåkarmark, nämligen Åsarna! Vilket innebär att spåren var lika tuffa som perfekta. Inte ens ett barr tillåts ligga i spåret så länge Thomas Wassberg är banchef. Såvida han inte har placerat det där med vilje. Tänk om det funnits samma entusiasm hos pistmaskinsförarna på ÖSK…







